Den som ska beställa bärande stålkonstruktioner möter flera standarder och intyg som låter lika men svarar på olika frågor. Ett certifikat för företaget är inte samma sak som en svetsarprövning, och en CE-märkning säger inte något om hur montaget på byggarbetsplatsen ska utföras. Den här kontrollistan går igenom vad du kan be en svetsentreprenör visa upp, vilka dokument som hör till vad och vilka frågor som är värda att ställa innan avtalet skrivs.

Vad är de viktigaste punkterna att kontrollera?

Vilka certifieringar ska en svetsentreprenör ha?

Begreppet certifierad svetsentreprenör kan syfta på flera olika intyg, så fråga alltid vilket intyg det gäller och vad det omfattar. För bärande stålkonstruktioner som tillverkas i verkstad och säljs som byggprodukter är det viktigaste intyget certifiering av tillverkaren mot SS-EN 1090-1. Därutöver finns intyg om svetsarnas kompetens och om företagets kvalitetssystem för svetsning.

Enligt Boverket omfattar den harmoniserade standarden SS-EN 1090-1 bärande delar av stål och aluminium, och prestandadeklaration och CE-märkning är obligatoriskt för dessa produkter sedan den 1 juli 2014. Boverket skriver att tillverkare av byggprodukter som omfattas av standarden behöver vara certifierade mot den för att kunna deklarera och märka produkterna. För standarden gäller bedömningssystem 2+, vilket betyder att ett anmält organ bedömer tillverkarens tillverkningskontroll och utfärdar ett intyg som gäller för tillverkarens tillverkningsanläggning. Kiwa, som certifierar enligt standarden, uttrycker det så att tillverkningen ska utföras i enlighet med ett FPC-system, ett kontrollsystem för tillverkning.

SS-EN ISO 3834 gäller kvalitetskrav för smältsvetsning av metalliska material. Nordcert skriver att flera produktområden använder ISO 3834 som referens för kvalitetssäkring vid svetsning och att den kan tillämpas enligt tre olika kvalitetsnivåer: del 2 med omfattande kvalitetskrav, del 3 med normala och del 4 med enkla. SIS beskriver del 2 i utgåvan från 2021 som omfattande kvalitetskrav för smältsvetsning, både för verkstäder och för installationsarbete i fält. Fråga därför inte bara om entreprenören har ISO 3834, utan vilken del certifikatet avser och vilket arbete det täcker.

För svetsarna är den relevanta standarden SS-EN ISO 9606-1, som gäller prövning av svetsare vid smältsvetsning av stål. Enligt SIS gäller den manuell och delvis mekaniserad svetsning och inte helt mekaniserade och automatiserade processer. Den tidigare standarden SS-EN 287-1:2011 har enligt SIS status Withdrawn och ersattes av SS-EN ISO 9606-1, så ett intyg som hänvisar till EN 287 bör du be att få förklarat. Kiwa beskriver att certifikatet är personligt och giltigt i två till tre år och att en certifierad svetskontrollant övervakar provläggningen. För operatörer vid helmekaniserad svetsning och maskinställare tillhandahåller Kiwa certifiering enligt SS-EN ISO 14732.

Kiwa anger också att all svetsande verksamhet ska ha en svetsansvarig som tillser att standarder och regelverk är uppfyllda, och att SS-EN ISO 14731 handlar om svetsansvar och specificerar ansvarsområden och uppgifter. Det är alltså en standard om samordning och ansvar, inte en arbetsmiljöstandard. SIS anger att utgåvan från 2006 är utgången och har ersatts av SS-EN ISO 14731:2019.

Vad ska du kontrollera i certifieringarna?

Gäller CE-märkning alla stålkonstruktioner?

Nej. Boverket skriver att SS-EN 1090-1 endast omfattar bärverksdelar som tillverkas i verkstad och att byggarbeten och reparationer som utförs på byggarbetsplatsen inte omfattas av den standarden. Kravet på CE-märkning enligt byggproduktförordningen gäller dessutom bara byggprodukter. Om en lastbärande stålkonstruktion till exempel ingår i en maskin som inte har något med byggnadens prestanda att göra är det enligt Boverket inte fråga om en byggprodukt, men det kan finnas krav på CE-märkning enligt annan EU-lagstiftning. Produkter som enbart är till för säkerhet vid användning, som räcken och gångbryggor, omfattas inte av SS-EN 1090-1 om de inte samtidigt har en bärande eller stabiliserande funktion.

Det betyder inte att utförandet saknar krav utanför verkstaden. Enligt Boverket gäller utförandekraven i SS-EN 1090-2 för stål och SS-EN 1090-3 för aluminium både i verkstaden och på byggarbetsplatsen. Fråga därför entreprenören hur kraven hanteras även vid montage.

Vad händer med SS-EN 1090-1 framöver?

Den reviderade byggproduktförordningen (EU) 2024/3110 trädde enligt Boverket i kraft den 7 januari 2025 och blev till stora delar tillämplig den 8 januari 2026. Den ersätter den tidigare förordningen successivt, och Boverket skriver att den tidigare förordningen CPR-2011 gäller fram till den 8 januari 2040. Boverket anger att det år 2026 ännu inte finns några harmoniserade standarder enligt den nya förordningen och att standarderna enligt CPR-2011 fortsätter att gälla tills de ersätts. Stålbyggnadsinstitutet skriver att dagens harmoniserade standarder, exempelvis SS-EN 1090-1, inom några år väntas ersättas av nya eller uppdaterade, och att det inte finns någon anledning till panik under 2025. Något datum anges inte. Kontrollera därför alltid vilken version av standarden som anges i dina handlingar.

Vad betyder utförandeklasserna EXC1 till EXC4?

Utförandeklasserna anger hur höga krav som ställs på utförandet av en stålkonstruktion enligt SS-EN 1090-2. Svensk Grundläggning beskriver EXC1 som den klass som har lägst krav och EXC3 och EXC4 som de klasser som har högst krav. Det är den som beställer eller konstruerar som föreskriver klassen, och entreprenören ska sedan kunna visa att den arbetar enligt den.

Tidningen Stålbyggnad (Stålbyggnadsinstitutet, 2025) beskriver att fyra olika utförandeklasser definieras, EXC1 till EXC4, att kraven ökar från EXC1 till EXC3 och att EXC4 baseras på EXC3 med tillägg av projektspecifika krav. Klassen kan enligt samma artikel föreskrivas för ett helt bärverk, en särskild bärverksdel eller för en specifik detalj. Kiwa förklarar förenklat att EXC2 gäller för vanlig byggnad, EXC3 för broar och EXC4 för speciella byggnader såsom stora arenor.

Om ingen klass har angetts rekommenderar Stålbyggnad att den som utför arbetet frågar efter den, och att den som inte fått något besked har rätt att anta att EXC2 gäller. Artikeln konstaterar också att en högre klass än EXC2 inte behöver väljas för statiskt och kvasistatiskt belastade konstruktioner. För dig som beställare är slutsatsen praktisk: se till att klassen står i förfrågningsunderlaget, och be entreprenören bekräfta att dess certifikat omfattar just den klassen.

Hur kan du verifiera tidigare projekt och erfarenhet?

Du kan bedöma erfarenhet genom att be om en lista över genomförda projekt som liknar ditt, kontakta referenspersoner och jämföra vad entreprenören faktiskt har tillverkat med vad ditt projekt kräver. Intyg visar vad ett företag har rätt att göra, men referenser visar hur arbetet har fungerat i praktiken.

Be om en lista över genomförda projekt inom bärande stålkonstruktioner och se efter om de liknar ditt när det gäller konstruktionstyp, storlek och utförandeklass. Ett projekt i EXC1 säger inte mycket om förmågan att leverera i EXC3. Fotodokumentation av tidigare arbeten kan vara ett komplement, men ersätter inte att du talar med någon som har varit beställare.

När du kontaktar en referens kan du fråga hur kommunikationen fungerade, om tidsplanen hölls, hur avvikelser hanterades och om dokumentationen levererades komplett vid överlämnandet. Fråga också om den kunden fick prestandadeklaration och CE-märkning när de krävdes. Ett företag som själv hänvisar till kunder som gått att nå och som vill prata är lättare att bedöma än ett som bara hänvisar till namnlösa logotyper.

Vilka frågor ska du ställa om tidigare projekt?

Vilka säkerhetsregler gäller vid svetsning?

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om kemiska arbetsmiljörisker, AFS 2023:10, är en av de centrala reglerna. Enligt författningens övergångsbestämmelser träder den i kraft den 1 januari 2025 och upphäver bland annat Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse AFS 1992:9 om smältsvetsning och termisk skärning. Reglerna riktar sig till arbetsgivaren, men som beställare kan du ställa frågor om hur arbetet planeras.

I 7 kap. 13 § anges att arbetsgivaren ska planera arbetet och vidta åtgärder så att exponeringen för kemiska riskkällor blir så låg som möjligt, och att åtgärderna ska väljas i en bestämd prioritetsordning. Den börjar med att eliminera risken, och att använda personlig skyddsutrustning står sist i ordningen, efter bland annat processventilation eller andra tekniska skyddsåtgärder så nära källan som möjligt. Arbetsmiljöverket nämner svetsrök bland de kemiska ämnen som orsakar flest fall av arbetsrelaterad dödlighet. Det är ett skäl att fråga entreprenören hur de arbetar med ventilation och utsug, och inte bara vilka skydd svetsarna bär.

För arbete med gas anger 10 kap. 47 § att arbetsgivaren vid smältsvetsning och termisk skärning ska se till att kopplingar för bränngas och syrgas är utformade så att förväxling inte kan ske, att slangar och armatur kontrolleras regelbundet och att utrustning för syrgas hålls fri från olja och fett. Brandskyddsföreningen beskriver att heta arbeten, där svetsning ingår, på tillfällig arbetsplats ska följa 13 säkerhetsregler, och att samtliga stora försäkringsbolag i Sverige ställer krav på att den som utför, är brandvakt eller utfärdar tillstånd för brandfarliga heta arbeten på tillfällig arbetsplats har ett personcertifikat. Certifikatet Heta Arbeten gäller i fem år. Om montaget sker hos dig är det alltså relevant att fråga vem som har giltigt certifikat.

Vilka säkerhetsfrågor kan du ställa?

Hur följer du upp kvaliteten under projektets gång?

Du följer upp kvaliteten genom en överenskommen kvalitetsplan, avstämningar vid fasta punkter och dokumenterad kontroll av svetsarna. Planen bör överenskommas innan arbetet startar, så att båda parter vet vad som ska kontrolleras, av vem och när.

Kvalitetsplanen kan beskriva vilka svetsprocedurspecifikationer (WPS) som används, vilka svetsare som utför vilka fogar, hur materialet kan spåras och hur avvikelser rapporteras. Kiwa anger att ett företag som är certifierat enligt EN 1090-1 ska använda en kvalificerad WPS när företaget använder svetsning och ha certifierad och tillräcklig svetspersonal. Du kan därför be att få se vilken WPS som gäller för de fogar som ingår i ditt projekt.

För själva svetsarna beskriver SIS standarden SS-EN ISO 5817:2023 som anger tre kvalitetsnivåer, B, C och D, för oregelbundenheter i smältsvetsade skarvar, där kvalitetsnivå B motsvarar de högsta kraven på den färdiga svetsen. Vilken nivå som gäller bör framgå av handlingarna. SS-EN ISO 17637 gäller enligt SIS visuell provning av smältsvetsar i metalliska material och kan även tillämpas på visuell provning av förbandet före svetsning. Det är därför rimligt att fråga när och av vem visuell kontroll görs, och hur resultatet dokumenteras. SS-EN 1090-2 behandlar enligt Svensk Grundläggning bland annat kvalitetsnivåer för svetsar och provningsomfattning.

Skilj mellan certifieringen av tillverkarens tillverkningskontroll, som utförs av ett anmält organ enligt Boverket, och den kontroll som sker i det enskilda projektet. Om du vill ha en oberoende granskning av ett visst projekt, till exempel av svetsarna vid kritiska fogar, är det något ni kan avtala om och skriva in i kvalitetsplanen. Det följer inte automatiskt av certifikatet.

Vilka steg ingår i kvalitetskontrollen?

Hur kommunicerar du projektkrav effektivt?

Du kommunicerar effektivt genom att skriva ned kraven, utse en kontaktperson på båda sidor och bestämma hur ändringar ska hanteras. Missförstånd i stålprojekt handlar ofta om att utförandeklass, ytbehandling eller toleranser inte har angetts, så börja med att samla dem i ett underlag som båda parter har godkänt.

Ett skriftligt avtal eller en skriftlig orderbekräftelse bör ange konstruktionens ritningar, utförandeklass, vilka standarder som gäller, vad som ingår i leveransen och vilken dokumentation som ska lämnas. Om arbetet innefattar montage på plats bör det framgå vem som ansvarar för vad på byggarbetsplatsen, eftersom CE-märkningen enligt Boverket bara omfattar det som tillverkas i verkstad.

Bestäm hur ofta ni ska stämma av, och vem på respektive sida som får fatta beslut om ändringar. Ändringar på ritningen kan påverka både WPS, materialval och kontrollomfattning, så de bör alltid bekräftas skriftligt. Om ni använder ett gemensamt dokumentarkiv eller projektverktyg är det viktigast att alla vet var den senaste versionen ligger, inte vilket verktyg det är.

Vilka är viktiga kommunikationspunkter?

Vad ska du kontrollera i dokumentationen?

Dokumentationen bör kunna visa tre saker: att tillverkaren har rätt intyg, att produkten har deklarerats och märkts som lagen kräver, och att utförandet följt de krav som gäller för projektet. Be att få se handlingarna innan arbetet startar, inte först vid slutbesiktning.

Boverket skriver att tillverkaren ska lämna prestandadeklarationen och CE-märkningen till köparen eller till dennes representant, exempelvis kontrollansvarig, och även de konstruktionshandlingar som dessa dokument hänvisar till. För produkter som säljs i Sverige ska prestandadeklarationen vara på svenska. Enligt Boverket kan prestandadeklaration och CE-märkning se olika ut beroende på ansvarsfördelningen mellan tillverkaren och köparen, eftersom SS-EN 1090-1 anger fyra olika metoder som utgår från vem som ansvarar för dimensioneringen. Vilken metod tillverkaren kan använda framgår av intyget från det anmälda organet.

Boverket anger också att byggherren måste förvissa sig om produktens lämplighet med ledning av uppgifter om produktens väsentliga egenskaper, och att det inte finns något undantag för specialtillverkade produkter. Köparen, den kontrollansvarige eller byggnadsnämnden ska inte behöva efterfråga underliggande dokumentation som avser tillverkningskontrollen. Den som misstänker att uppgifterna är felaktiga eller missvisande kan enligt Boverket kontakta marknadskontrollmyndigheten Boverket.

Utöver detta kan du be om svetsarnas personliga intyg, eftersom Kiwa uppger att de är giltiga i två till tre år, om de svetsprocedurspecifikationer som används och om materialcertifikat för det stål som levereras. Materialcertifikat är ett praktiskt sätt att följa upp att rätt stålkvalitet har använts, men kraven på dem bestäms av projektets handlingar och inte av något i den här artikeln.

Vilka dokument är mest centrala?

Hur jämför du olika svetsentreprenörer?

Jämför entreprenörer på samma underlag: samma ritningar, samma utförandeklass och samma krav på dokumentation. Först då går det att se skillnaden mellan offerter, och bara då säger priset något om vad du faktiskt får.

Börja med att kontrollera att alla anbudsgivare kan visa de intyg som uppdraget kräver. Om projektet omfattar bärverksdelar som ska CE-märkas är certifikat för SS-EN 1090-1 ett grundkrav enligt Boverket, och det bör omfatta den utförandeklass du har föreskrivit. Gå sedan igenom vilka svetsare och vilken svetsansvarig som skulle arbeta i ditt projekt, och be om referenser för liknande uppdrag.

Läs därefter offerterna rad för rad. Se efter om ritningsunderlag, material, ytbehandling, transport, montage och dokumentation ingår eller är undantagna, eftersom det ofta är där skillnaderna mellan två offerter finns. Låt gärna någon med teknisk kompetens granska dem, och fråga entreprenören om det du inte förstår innan du bestämmer dig.

Vilka faktorer bör du jämföra?

Vilka är vanliga misstag att undvika?

Det vanligaste misstaget är att blanda ihop intygen och anta att ett certifikat täcker mer än det gör. Ett annat är att inte föreskriva någon utförandeklass alls, och ett tredje är att jämföra offerter som bygger på olika förutsättningar.

Ett första misstag är att godta beskedet att företaget är certifierat utan att se intyget. Be att få se certifikatet, kontrollera vem det är utfärdat för, vilka klasser det gäller och att det är aktuellt. Ett annat är att tro att CE-märkningen även täcker montaget på byggarbetsplatsen. Enligt Boverket omfattar SS-EN 1090-1 endast det som tillverkas i verkstad, medan utförandekraven i SS-EN 1090-2 gäller även på plats.

Ett tredje misstag är att inte ange utförandeklass. Stålbyggnad beskriver att den som utför arbetet i så fall får anta att EXC2 gäller, vilket kanske inte är vad konstruktören avsåg. Ett fjärde är att hänvisa till utgångna standarder, som SS-EN 287-1 för svetsarprövning, eller att utgå från att en gammal utgåva fortfarande är den gällande. Slutligen är det riskabelt att välja enbart på pris utan att först kontrollera att offerterna omfattar samma arbete.

Vilka misstag är mest kritiska att undvika?

Vad uppger Skärås Svets & Mekaniska om sina certifieringar?

Skärås Svets & Mekaniska är ett svetsföretag i Västerås som enligt sin webbplats utför stålkonstruktioner, och som uppger att det är certifierat mot SS-EN 1090-1.

På sidan om stålkonstruktioner skriver företaget: "Företaget är certifierat mot SS-EN 1090-1 och vi har därmed behörighet att CE-märka våra byggprodukter." Där står också att företaget är certifierat mot utförandeklasserna EXC 1, EXC 2 och EXC 3 och att företagets svetsare är certifierade enligt SS EN ISO 9606-1. På startsidan skriver företaget att svetsade konstruktioner normalt tillverkas enligt ISO 3834-4 och att det vid högre krav även finns certifiering enligt ISO 3834-3 och ISO 3834-2. Företaget startade 1992 och uppger att det är 15 medarbetare.

Företaget skriver att det tillverkar och monterar stålstommar och balkar, främst till industrier och byggföretag, och att det utgår från kundens egna konstruktionsritningar om sådana finns. Kontakt tar du via kontaktformuläret på skaras.se/kontakt eller på telefon 021-12 35 90. Be gärna att få se själva certifikaten, precis som du bör göra med alla entreprenörer.

Vad innebär att vara certifierad svetsentreprenör?

Begreppet är inte ett enskilt intyg utan kan syfta på flera. För bärande stålkonstruktioner som säljs som byggprodukter gäller enligt Boverket att tillverkaren ska vara certifierad mot SS-EN 1090-1. Svetsare kan ha personliga intyg enligt SS-EN ISO 9606-1, och företag kan vara certifierade enligt SS-EN ISO 3834. Fråga alltid vilket intyg det gäller och vad det omfattar.

Vilka standarder gäller för svetsning av stålkonstruktioner?

Vanliga standarder är SS-EN 1090-1 för prestandadeklaration och CE-märkning av bärverksdelar som tillverkas i verkstad, SS-EN 1090-2 för utförandet av stålkonstruktioner, SS-EN ISO 3834 för kvalitetskrav vid smältsvetsning och SS-EN ISO 9606-1 för prövning av svetsare. Vilka som är aktuella i ett visst projekt framgår av projektets handlingar.

Hur kontrollerar jag en entreprenörs certifieringar?

Be om kopior av certifikaten och kontrollera vem de är utfärdade för, vad de omfattar och när de gäller till. Ett certifikat enligt SS-EN 1090-1 utfärdas enligt Boverket av ett anmält organ och gäller tillverkarens tillverkningsanläggning. Du kan kontakta certifieringsorganet och fråga om intyget är giltigt.

Vad ska ingå i en kvalitetsplan för svetsning?

Det bestämmer parterna tillsammans, men en rimlig plan beskriver vilka WPS och vilka svetsare som gäller, vilken kvalitetsnivå som ska uppnås, vilka kontroller som görs och hur de dokumenteras, samt hur avvikelser rapporteras och godkänns. Planen bör avtalas innan arbetet startar.

Är det nödvändigt med tredjepartsinspektioner?

Certifieringen av tillverkarens tillverkningskontroll utförs enligt Boverket av ett anmält organ för produkter enligt SS-EN 1090-1. Om du dessutom vill ha en oberoende granskning av ett visst projekt är det något parterna kan avtala om. Behovet beror på projektets krav och på vad som anges i handlingarna.

Hur kan jag säkerställa att projektet håller tidsplanen?

Skriv in tidsplan och delleveranser i avtalet, bestäm hur ofta ni stämmer av och hur ändringar bekräftas skriftligt. Ändringar på ritningar eller krav under arbetets gång kan påverka tidsplanen, så de bör bedömas innan de genomförs.

Vilka är källorna?