Stålstommar, balkar och pelare som ska bära en byggnad omfattas av EU:s regler för byggprodukter. Som byggföretag behöver du därför veta vad CE-märkningen faktiskt visar, vad leverantörens certifikat betyder och vilka frågor du ska ställa innan du godkänner en offert. Den här checklistan går igenom det steg för steg med Boverkets vägledning som grund och avslutar med vad Skärås Svets & Mekaniska i Västerås själva uppger om sitt utbud av stålkonstruktioner.

Vad är de viktigaste punkterna att tänka på?

Vad innebär CE-märkning av stålkonstruktioner?

CE-märkning av en stålkonstruktion innebär att tillverkaren har upprättat en prestandadeklaration enligt byggproduktförordningen och tar ansvar för de uppgifter om produktens prestanda som deklarationen innehåller. För bärande delar av stål och aluminium gäller den harmoniserade standarden SS-EN 1090-1.

Byggproduktförordningen är EU-förordning nr 305/2011. Enligt Boverkets broschyr om SS-EN 1090-1 måste byggprodukter som omfattas av en harmoniserad standard ha en prestandadeklaration och vara CE-märkta för att få säljas, och sedan den 1 juli 2014 gäller kraven även bärande stål- och aluminiumkonstruktioner enligt SS-EN 1090-1. Boverkets sida om standarden säger samma sak: prestandadeklaration och CE-märkning är obligatoriskt för dessa produkter sedan den 1 juli 2014, och det är tillverkarens ansvar att deklarera och märka produkterna.

CE-märkningen är mer än bokstäverna CE. Enligt artikel 9.2 i byggproduktförordningen ska märkningen bland annat innehålla året då produkttypen först CE-märktes, tillverkarens namn och registrerade adress, produkttypens unika identifieringskod, prestandadeklarationens referensnummer, nivåer eller klasser för den angivna prestandan, hänvisning till den harmoniserade standarden (här EN 1090-1), det anmälda organets identifikationsnummer och produktens avsedda användning. Det är alltså ett dokumenterat påstående om produktens egenskaper, och det är tillverkaren som står för det. Prestandadeklarationen utfärdas enligt Boverkets exempel på eget ansvar av den tillverkare som anges.

Det finns en viktig begränsning att känna till. Boverket skriver att CE-märkningen intygar att redovisad prestanda är korrekt, men att den inte per automatik innebär att produkten är lämplig att använda i den konkreta situationen. Byggherren ska med ledning av prestandadeklarationen avgöra om produkten är lämplig för bygget. Därför räcker det inte att se att det står CE på ritningen eller leveransen. Du behöver också läsa vad som är deklarerat.

Vilka är de viktigaste kraven för CE-märkning av bärverksdelar?

Vilka stålprodukter omfattas av SS-EN 1090-1 och vilka gör det inte?

Standarden omfattar bärverksdelar i stål och aluminium som tillverkas i verkstad och är avsedda att varaktigt ingå i ett byggnadsverk. Det är alltså inte alla stålprodukter som ska CE-märkas enligt SS-EN 1090-1, och det är en av de vanligaste källorna till missförstånd i upphandlingar.

Boverkets broschyr nämner som exempel på produkter som omfattas bärande takplåt, bärande väggreglar, takåsar, fackverk samt pelare och balkar för byggnader. Som exempel på produkter som inte omfattas nämner broschyren kallformade rör, grindar, dörrar, fasadbeklädnadssystem, flaggstänger, smidesgods, belysningsstolpar, vägutrustning, metallskorstenar och byggnadsställningar. På Boverkets sida om standarden står dessutom att räcken, handledare och gångbryggor inte omfattas om de inte samtidigt har en bärande eller stabiliserande funktion för byggnadsverket.

Traversbalkar är ett exempel där det beror på användningen. Enligt Boverkets broschyr ska traversbalkar som huvudregel inte CE-märkas enligt EN 1090-1, eftersom de inte utgör en bärverksdel i byggnadsverket. Om en traversbalk har en för byggnaden stabiliserande funktion är den däremot en bärverksdel och ska CE-märkas. Oavsett funktion ska byggnadsverket dimensioneras så att det klarar belastningen från traversbalkarna. En stålkonstruktion som är en del av en maskin och inte påverkar byggnadens bärförmåga ska inte CE-märkas enligt EN 1090-1.

Arbete på byggarbetsplatsen följer andra regler än verkstadstillverkning. Boverket skriver att byggarbeten, reparationer och dylikt som utförs på byggarbetsplatsen inte omfattas av SS-EN 1090-1, medan utförandekraven i SS-EN 1090-2 och SS-EN 1090-3 gäller både i verkstaden och på byggarbetsplatsen. En montör som sätter ihop produkter på plats behöver enligt broschyren inte vara certifierad mot EN 1090-1, och montören CE-märker inte.

Underleverantörer påverkar ansvaret. Byggproduktförordningen ställer enligt Boverkets broschyr inga krav på legotillverkare som inte säljer i eget namn eller varumärke. Det är tillverkaren som ansvarar för tillverkningskontrollen hos legotillverkaren. Om tillverkaren använder tjänster från andra företag, till exempel rostskyddsbehandling, ansvarar tillverkaren enligt Boverket för att det företaget har den nödvändiga styrningen av sin process.

Vilka tre frågor avgör om en produkt ska CE-märkas enligt SS-EN 1090-1?

Hur fungerar certifieringen enligt SS-EN 1090-1?

Tillverkaren anlitar ett anmält organ som gör en första besiktning av tillverkningsanläggningen och tillverkningskontrollen och sedan löpande övervakar den. Organet utfärdar ett intyg, och intyget är grunden för att tillverkaren ska få upprätta prestandadeklaration och CE-märka.

För SS-EN 1090-1 gäller bedömningssystem 2+. Enligt Boverket gäller intyget tillverkarens tillverkningsanläggning, och om tillverkaren har flera anläggningar ska det framgå av intyget. Swedac anmäler de anmälda organen och har tillsyn över dem, och Boverket ansvarar för marknadskontrollen av byggprodukter, vilket innebär att kontrollera att prestandadeklarationer och CE-märkning finns och är korrekta. Tillverkaren kan enligt Boverkets ordlista vända sig till valfritt anmält organ, även utanför Sverige. Kvalitetsutvecklingsyd uttrycker kravet så här: för att få CE-märka sina produkter måste man vara certifierad enligt SS-EN 1090-1.

Flera företag erbjuder certifiering enligt EN 1090-1. Nordcert skriver att företaget efter certifiering av verkstaden enligt EN 1090-1 ges rätt till deklaration och CE-märkning av produkterna. Kiwa uppger att de är ett ackrediterat organ med behörighet att utfärda certifieringar enligt kraven i EN 1090-1, och A3CERT uppger att de är godkända av Swedac som anmält organ för certifiering mot SS-EN 1090-1.

Skilj mellan tre saker när du granskar underlaget. Certifikatet, eller intyget, kommer från certifieringsorganet och gäller tillverkarens tillverkningskontroll. Prestandadeklarationen och CE-märkningen upprättas av tillverkaren själv för den aktuella produkten. Och certifieringsorganet är ett företag, inte en myndighet. Be därför om både intyget och prestandadeklarationen, och kontakta certifieringsorganet om något i underlaget ser oklart ut. Boverket skriver att den som misstänker att uppgifterna i produktdokumentationen är felaktiga eller missvisande kan kontakta marknadskontrollmyndigheten Boverket.

Ett litet företag är inte undantaget. Boverket skriver att kraven gäller oavsett det tillverkande företagets storlek, och i broschyren förklaras att lättnaderna för mikroföretag i artikel 37 inte gäller för EN 1090-1, eftersom standarden har system 2+.

Vad ska du be att få se av leverantören?

Vad är utförandeklasser (EXC) och hur väljer man rätt?

Utförandeklasserna EXC1 till EXC4 anger hur höga krav som ställs på utförandet av stålkonstruktionen. EXC1 är den enklaste klassen och EXC4 den mest avancerade, och det är konstruktören som bestämmer klass med hjälp av eurokoderna.

Kiwa beskriver det förenklat så här: EXC2 gäller för vanlig byggnad, EXC3 för broar och EXC4 för speciella byggnader som stora arenor. A3CERT ger en liknande vägledning och anger att EXC1 till exempel motsvarar skärmtak, räcken, djurstallar och carport, EXC2 lager, kontor och hus, EXC3 dynamiskt påkända konstruktioner och broar, och EXC4 kärnkraft och stora arenor. Båda beskriver detta som en ungefärlig indelning. Den klass som gäller för ditt projekt ska du få från konstruktören, inte från leverantören.

Leverantörens certifikat anger vilka klasser den är certifierad för, och de skiljer sig mellan företag. HT Stål uppger till exempel att företaget är certifierat enligt ISO 3834-3 och EN 1090-1 i utförandeklass EXC1-EXC2, medan Skärås Svets & Mekaniska på sin webbplats uppger att företaget är certifierat mot utförandeklasserna EXC 1, EXC 2 och EXC 3. Poängen är inte vilken leverantör som är bäst, utan att klassen i certifikatet måste täcka klassen i ditt projekt.

Utförandeklassen ställer också krav på utförandet i verkstaden. Boverkets exempel på en prestandadeklaration anger i raden för tillverkning till exempel att tillverkningen sker enligt en komponentspecifikation och EN 1090-2, utförandeklass EXC2. Be därför att få se hur klassen anges i leverantörens deklarationer.

Vad betyder ISO 3834 och svetsarcertifiering?

ISO 3834 beskriver hur kvalitetssäkring vid svetsning kan åstadkommas, och standarden har tre nivåer: del 2 för omfattande, del 3 för normala och del 4 för enkla kvalitetskrav, enligt Weldac. A3CERT anger att EN 1090 säger att svetsningen ska ske enligt ISO 3834 och att nivån beror på utförandeklassen.

Enligt A3CERT motsvarar EXC1 ISO 3834-4, EXC2 ISO 3834-3, och både EXC3 och EXC4 ISO 3834-2. Det betyder att en leverantör som ska svetsa i EXC3 behöver kunna visa certifiering på den högsta nivån. Fråga också om svetsarna är certifierade och efter vilken standard. Boverket påpekar att SS-EN 1090-1 i sig inte har några egna regler för dimensionering eller tillverkning. Tillverkningskraven finns i SS-EN 1090-2 för stål, och kraven på dimensionering finns i eurokoderna och i de nationella valen i Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2024:6).

Vem ansvarar för konstruktionen och dimensioneringen?

Det beror på ansvarsfördelningen mellan tillverkaren och beställaren. SS-EN 1090-1 anger fyra olika metoder för hur tillverkaren deklarerar produktens egenskaper, och metoderna utgår från vem som ansvarar för dimensioneringen.

Enligt Boverkets broschyr kan köparen tillhandahålla en komponentspecifikation med den tekniska information som behövs för tillverkningen, inklusive all geometrisk information och relevanta krav för utförandet. Tillverkaren deklarerar då komponentens geometri, materialegenskaper och bärförmågeegenskaper med hänvisning till köparens dimensionering. I andra fall bygger deklarationen på en dimensionering som tillverkaren har gjort, enligt eurokoderna eller enligt andra dimensioneringsregler som köparen anger. Vilken metod tillverkaren får använda framgår av intyget från det anmälda organet.

Byggherren är enligt Boverket den som ansvarar för att det färdiga byggnadsverket uppfyller de tekniska egenskapskraven, och byggherren ska kunna visa för den kontrollansvariga att produkter med lämpliga egenskaper har använts. Vid offentlig upphandling ska egenskaperna för produkter som omfattas av en harmoniserad standard enligt broschyren verifieras genom prestandadeklaration och CE-märkning och inte på annat sätt.

Vad bör du reda ut om ansvarsfördelningen innan du beställer?

Vilka frågor bör ställas till en potentiell leverantör?

Börja med certifikat och utförandeklasser, fortsätt med vem som gör vilka delar av arbetet och avsluta med kapacitet, leveranstid och referenser. Frågorna nedan går att använda både muntligt och i skriftlig förfrågan.

Erfarenhet av liknande uppdrag är värd att fråga om, men den ersätter inte dokumentationen. Be att få se referensprojekt som liknar ditt i storlek och typ av konstruktion, och be leverantören beskriva hur arbetet delas upp mellan egen verkstad, underleverantörer och montage. Fråga också hur leverantören dokumenterar kontrollerna under tillverkningen, så att du vet vad du får med vid leverans. Tillverkaren ska enligt Boverket lämna prestandadeklarationen och CE-märkningen till köparen, och även de konstruktionshandlingar som dessa dokument hänvisar till.

Leveranstider är en annan fråga som ofta avgör. Fråga både om tillverkningstid och om när montage kan börja, och be om besked om vad som händer om underlag eller ritningar ändras under projektet. Det är lättare att reda ut innan beställningen än efter att tillverkningen har börjat.

Vilka nyckelfrågor är viktigast?

Hur jämför man olika leverantörer av stålkonstruktioner?

Jämför samma uppgifter hos alla leverantörer: vad certifikaten omfattar, vilka utförandeklasser som täcks, vem som utför vilka delar, kapacitet, leveranstid, referenser och pris. En jämförelse som bara tittar på priset missar ofta skillnader i vad som ingår.

Skicka samma underlag till alla du ber om offert, annars jämför du olika uppdrag. Kontrollera sedan vad respektive offert innehåller: konstruktionsarbete eller bara tillverkning, ytbehandling, transport, montage och dokumentation. Kontrollera även att certifikatets omfattning stämmer med det du beställer. Ett certifikat som gäller en annan utförandeklass eller en annan tillverkningsanläggning än den som ska utföra jobbet säger inte mycket om ditt uppdrag.

Läs referenserna med blicken på likheten med ditt projekt. Ett företag som har tillverkat stålstommar för industribyggnader har inte automatiskt erfarenhet av dynamiskt belastade konstruktioner, och tvärtom. Fråga vad referensen faktiskt omfattade och om du får kontakta beställaren. Be också om besked om hur reklamationer och garantier hanteras, och få det skriftligt.

Vad är viktiga jämförelsepunkter?

Vad bör ingå i en offertförfrågan till en leverantör?

En offertförfrågan bör beskriva konstruktionen, materialet, utförandeklassen, ytbehandlingen, dokumentationen och leveransen så tydligt att alla som svarar prissätter samma sak. Ju mer som är specificerat, desto lättare blir det att jämföra svaren.

Boverkets exempel på en prestandadeklaration visar vilka egenskaper en CE-märkt stålpelare kan deklareras med, och det är en bra checklista för vad som behöver framgå. I exemplet anges bland annat toleranser enligt SS-EN 1090-2 (toleransklass 1), svetsbarhet och stålkvalitet (S355J2 enligt EN 10025-2), brottseghet, reaktion vid brandpåverkan, och beständighet genom varmförzinkning enligt EN ISO 1461. Det är ett exempel och inte ett krav på just de värdena, men det visar vilka frågor som brukar behöva besvaras för att produkten ska kunna deklareras.

Ange också vem som svarar för konstruktionen, så att leverantören vet om den ska utgå från en komponentspecifikation från er eller själv svara för dimensioneringen. Skriv att prestandadeklaration och CE-märkning ska levereras tillsammans med produkterna, att prestandadeklarationen ska vara på svenska, och att du vill ha en bekräftelse på att leverantörens intyg gäller de utförandeklasser som projektet kräver.

Tidsplan och montage hör också hemma i förfrågan. Beskriv när leveranser behövs på plats, om montage ska ingå och vilka förutsättningar som gäller på byggarbetsplatsen. Be om en redovisning av vad som ingår i priset och vad som räknas som tillägg. Ett uttryckligt önskemål om garantivillkor i skrift gör att alla leverantörer svarar på samma fråga.

Vilka nyckelpunkter bör täckas?

Vad ändras med den nya byggproduktförordningen?

Den reviderade byggproduktförordningen, EU-förordning 2024/3110, trädde i kraft den 7 januari 2025 och blev till stora delar tillämplig den 8 januari 2026. Den ersätter förordning nr 305/2011 successivt, och enligt Boverket gäller den äldre förordningen fram till den 8 januari 2040.

Boverket beskriver några av nyheterna. Prestandadeklarationen får ett utökat innehåll och nytt namn, prestanda- och överensstämmelsedeklaration, och CE-märkningen får en delvis ändrad innebörd. Systemen som beskriver hur tredjepartsorgan ska vara involverade i tillverkningskontrollen byter benämning från AVCP till AVS, och det blir möjligt att lämna information om klimatpåverkan. Boverkets sida om SS-EN 1090-1, som publicerades den 20 april 2026, beskriver standarden under den äldre förordningen.

För dig som beställare innebär det att reglerna i den här artikeln fortfarande beskriver vad som gäller för SS-EN 1090-1 enligt Boverkets sida, men att du bör kontrollera Boverkets aktuella sidor när du upphandlar. Fråga gärna leverantören hur den följer utvecklingen, och kontrollera vilken version av standarden och vilken förordning som anges i den prestandadeklaration du får.

Vad erbjuder Skärås Svets & Mekaniska inom stålkonstruktioner?

Skärås Svets & Mekaniska är en svets- och mekanisk verkstad i Västerås som enligt sin webbplats tillverkar, monterar och underhåller stålkonstruktioner. Uppgifterna nedan kommer från företagets egen webbplats skaras.se.

Företaget startades 1992 av Bengt Skärås som BEJO Svets och Mekaniska och flyttade 1993 till Västerås. Sedan 2008 producerar företaget från egna lokaler på Stolpgatan 3. Företaget anger att det idag är ungefär 15 medarbetare. För stålkonstruktioner uppger företaget att det tillverkar stommar med montage, traversbanor, ställverksstål och byggnadssmide, och att lösningarna anpassas efter kundens önskemål. Övriga tjänster är bland annat montage och minikranar, industriservice och reparationer samt legotillverkning.

När det gäller konstruktionsritningar utgår företaget enligt sin webbplats från kundens egna ritningar om sådana finns. Annars hjälper det kunden att komma i kontakt med en konstruktör. Företaget skriver att målet är att i framtiden kunna erbjuda en större helhet och även sköta konstrueringen, och att det är något som man jobbar med att utveckla. Det är värt att ha i åtanke i den ansvarsfördelning som beskrivs ovan.

Som avsnitten ovan visar avgörs det av produktens användning, inte av leverantören, vilka delar som ska deklareras och CE-märkas enligt SS-EN 1090-1. Ta därför upp i förfrågan vilka delar av ett uppdrag som ska prestandadeklareras. På skaras.se finns länkar till företagets certifikat för SS-EN 1090, SS-EN 15085 och ISO 3834. Läs dem och kontrollera omfattning och giltighet på samma sätt som för andra leverantörer. Kontakt går via formuläret på skaras.se/kontakt eller på telefon 021-12 35 90.

Vilka certifieringar uppger Skärås Svets & Mekaniska?

Vilka är källorna?