Stålkonstruktioner bär upp hallar, industribyggnader och många andra byggnader, och arbetet går från ritning via verkstad till montage på byggarbetsplatsen. På vägen delas ansvaret mellan flera parter: byggherre, konstruktör, tillverkare, montör och byggarbetsmiljösamordnare. I den här artikeln går vi igenom vad en entreprenör för stålkonstruktioner gör, vilka standarder som gäller i verkstad och på plats, hur arbetet planeras, hur ansvaret fördelas enligt Arbetsmiljöverket och Boverket, och vad du som beställare kan fråga om innan du väljer leverantör.

Vad gör en entreprenör för stålkonstruktioner?

En entreprenör för stålkonstruktioner tillverkar stålkomponenter i en verkstad och monterar dem på byggarbetsplatsen, ofta efter konstruktionsritningar som en konstruktör har tagit fram. Vilka delar av kedjan entreprenören tar ansvar för varierar mellan företag: vissa tillverkar bara, andra monterar också, och några kan hjälpa till att ordna konstruktionsritningar via samarbetspartner. Därför är det första steget i varje projekt att tydligt skriva ner vem som gör vad.

I verkstaden handlar arbetet om att skära, forma och svetsa balkar, pelare och ramverk så att de blir rätt i mått och kvalitet. Efter tillverkningen transporteras delarna till byggarbetsplatsen, där de lyfts på plats och sammanfogas, till exempel genom svetsning eller förband med skruv. Entreprenören behöver under hela kedjan samordna med andra yrkesgrupper på platsen, till exempel dem som gjuter grunden eller drar installationer, och med den som leder projektet.

Vilka är de viktigaste ansvarsområdena?

Det sista ansvaret är lagstadgat. Arbetsmiljöverket skriver att den som utför byggnads- eller anläggningsarbeten på byggarbetsplatsen har arbetsmiljöansvar, och att arbetsgivare har ansvaret för arbetsmiljön även vid ett byggnads- och anläggningsarbete. Det betyder att en entreprenör aldrig kan skjuta över ansvaret för sin egen personals säkerhet på någon annan.

Vilka standarder gäller för tillverkning och montage av stålkonstruktioner?

För bärande stålkonstruktioner gäller Boverkets regler om att dimensionera enligt eurokoderna och att utföra arbetet enligt SS-EN 1090-2, både i verkstaden och på byggarbetsplatsen. SS-EN 1090-1 gäller däremot bara delar som tillverkas i verkstad och handlar om prestandadeklaration och CE-märkning. Skillnaden mellan de två är viktig när man frågar vem som ansvarar för vad.

Boverket beskriver det så här på sin sida om CE-märkning enligt SS-EN 1090-1: standarden omfattar bärande delar av stål och aluminium, och prestandadeklaration och CE-märkning har varit obligatoriskt för dessa produkter sedan den 1 juli 2014. Det är tillverkarens ansvar att deklarera och märka produkterna, och tillverkare som omfattas av standarden behöver också vara certifierade mot den. Boverket skriver vidare att SS-EN 1090-1 endast omfattar bärverksdelar som tillverkas i verkstad, och att byggarbeten och reparationer som utförs på byggarbetsplatsen inte omfattas av den.

För utförandet gäller i stället SS-EN 1090-2 för stål (och SS-EN 1090-3 för aluminium), både i verkstad och på byggarbetsplatsen. För arbeten på byggarbetsplatsen gäller Boverkets föreskrifter och allmänna råd 2024:6 om bärförmåga, stadga och beständighet i byggnader, vilket innebär att bärande konstruktioner ska dimensioneras enligt eurokoderna. Boverket tillägger att SS-EN 1090-1 inte innehåller några egna regler för dimensionering eller tillverkning: kraven på dimensionering finns i eurokoderna och i de nationella valen. En certifiering mot SS-EN 1090-1 gäller alltså tillverkningskontrollen i verkstaden. Den ersätter inte konstruktörens beräkningar och den flyttar inte byggherrens ansvar.

I arbetet med SS-EN 1090 används utförandeklasser (EXC), och tillverkare certifieras för de klasser de får arbeta i. Beställaren bör därför fråga konstruktören vilken utförandeklass projektet kräver och kontrollera att tillverkarens certifikat omfattar den. Boverket påpekar också att räcken och liknande produkter som bara finns för personsäkerhet vid användning av byggnaden inte omfattas av SS-EN 1090-1, om de inte samtidigt har en bärande eller stabiliserande funktion för byggnadsverket.

Hur arbetar Skärås Svets & Mekaniska med stålkonstruktioner och montage?

Skärås Svets & Mekaniska i Västerås tillverkar, monterar och underhåller stålkonstruktioner. På företagets webbplats beskrivs att det tillverkar stommar med montage, traversbanor, ställverksstål och byggnadssmide, främst för industrier och byggföretag. Företaget utgår från kundens egna konstruktionsritningar om sådana finns, och hjälper annars kunden i kontakt med en konstruktör som kan ta fram underlaget. Skärås beskriver själv att tyngdpunkten ligger i projektering och tillverkning, och att man arbetar på att på sikt kunna erbjuda en större helhet.

Enligt skaras.se är företagets svetsare certifierade enligt SS EN ISO 9606-1 och företaget är certifierat mot SS-EN 1090-1, vilket ger behörighet att CE-märka byggprodukter. Svetsade konstruktioner utförs normalt enligt ISO 3834-4, och företaget uppger att det även är certifierat mot ISO 3834-3 och ISO 3834-2 för högre krav samt mot utförandeklasserna EXC 1, EXC 2 och EXC 3. Certifikaten för SS-EN 1090, SS-EN 15085 och ISO 3834 finns som PDF-filer på webbplatsen.

För montage i svåråtkomliga utrymmen har företaget två minikranar. Enligt specifikationerna på webbplatsen klarar Jekko SPX650 en maximal lyftvikt på 5000 kg och en maximal lyfthöjd på 23,5 meter, och BGlift M250 en maximal lyftvikt på 2500 kg och en maximal räckvidd på 16 meter. Företaget har också kranförare och erbjuder att kunden hyr enbart krantjänsten. Verkstaden ligger på Stolpgatan 3 i Västerås, och företaget startade år 1992.

Hur planerar man stålkonstruktioner på byggarbetsplatser?

Planeringen börjar med underlaget: konstruktionsritningar, krav på utförandeklass, tidsplan och en genomgång av hur man kommer åt byggarbetsplatsen med transporter och lyftutrustning. Därefter planeras tillverkning, leveranser och montageordning så att delarna kommer fram i den ordning de ska sättas. Samordningen med andra yrkesgrupper på platsen är en del av planeringen, inte något som läggs till i efterhand.

En bra plan svarar på ett antal frågor innan arbetet startar: Vilka delar ska levereras när? Var kan lastbilar och kranar stå? Hur ser marken ut där lyften ska göras? Vem tar emot materialet? Vilka andra entreprenörer arbetar i samma område samtidigt? Ju fler av de frågorna som har ett skriftligt svar, desto färre överraskningar blir det på plats. Planen bör också vara flexibel nog att anpassas när något oväntat händer, till exempel vid väder som stoppar lyft eller när en leverans försenas.

Vilka är nyckelstegen i planeringen?

Genom att gå igenom stegen i ordning kan entreprenören och beställaren upptäcka luckor tidigt, till exempel att ritningar saknas för en detalj eller att ingen har tagit ansvar för lyft av en tung balk. Det är billigare att upptäcka sådant vid skrivbordet än när kranen redan är på plats.

Vilka säkerhetsåtgärder krävs vid stålkonstruktioner?

Säkerhetsarbetet vid stålmontage börjar med en riskbedömning, och därefter väljer arbetsgivaren åtgärder i en bestämd ordning: först minskas riskerna med tekniska och organisatoriska åtgärder, och personlig skyddsutrustning används för det som återstår. Arbetsmiljöverket skriver att personlig skyddsutrustning bara får användas om riskerna inte går att minimera på andra sätt, och att den aldrig tar bort risken utan bara skyddar mot den.

Det som följer är en genomgång av fem åtgärder som ingår i de flesta byggarbetsplatsers säkerhetsarbete. Vilka som behövs i just ditt projekt avgörs av riskbedömningen och av den arbetsmiljöplan som byggherrens Bas-P och Bas-U ansvarar för.

1. Gör en riskbedömning och välj skyddsutrustning efter den

Arbetsgivaren ska bedöma riskerna i arbetet innan skyddsutrustning väljs. Arbetsmiljöverket skriver att man inte kan välja rätt skydd om man inte vet vad man behöver skydda sig mot. Vilken personlig skyddsutrustning som behövs beror därför på arbetet. Vid stålmontage är exempel på vanlig utrustning skyddshjälm, skyddsskor, skyddsglasögon, handskar och varselkläder, och vid svetsning kommer svetsskydd och skyddskläder till. Arbetsgivaren ska tillhandahålla den personliga skyddsutrustning som behövs, och enligt Arbetsmiljöverket är det arbetsgivaren som ska bekosta den och även ansvarar för att underhålla, kontrollera, reparera och förvara den.

2. Utbilda personalen i säkerhetsrutiner

Den som arbetar med stålmontage bör få genomgång av arbetsmetoder, riskerna i uppdraget och hur skyddsutrustning och lyftutrustning används. Arbetsmiljöverket skriver att personlig fallskyddsutrustning kräver goda kunskaper om hur den används, vilket är ett skäl att repetera genomgångarna när arbetet, platsen eller utrustningen förändras. Nya medarbetare och inhyrd personal behöver samma information som de som redan arbetat på platsen en tid.

3. Se till att fallskydd finns på plats före arbetet

Fall från höjd är en allvarlig risk i stålmontage. Arbetsmiljöverket ställer upp en ordning: arbetsgivaren ska prioritera gemensamma skyddsåtgärder framför individuella, och arbetsplatser ska utformas så att personlig fallskyddsutrustning inte behöver användas. I praktiken innebär det skyddsräcken, arbetsplattformar och fallskyddsnät i första hand, och sele med lina först när det inte går att lösa på annat sätt. Planera därför in fallskyddet i monteringsordningen i stället för att lägga till det när montören redan är uppe.

4. Avgränsa och märk ut farliga områden

Under lyft och montage ska personer som inte deltar i arbetet inte uppehålla sig under eller nära lyftzonen. Markera området med avspärrning och tydliga skyltar, och bestäm vem som ansvarar för att området hålls fritt. Samordna avspärrningen med övriga entreprenörer, så att de som arbetar i närheten känner till när lyft pågår.

5. Upprätta nödplaner för olyckor

Arbetsplatsen bör ha en plan för hur en olycka hanteras: vem larmar, hur når räddningstjänsten platsen, var finns första hjälpen-utrustning och hur tar man sig ned en skadad person från hög höjd. Gå igenom planen med alla som arbetar på platsen innan arbetet startar, och uppdatera den om arbetet flyttar eller förändras.

Hur fördelas ansvaret vid montage av stålkonstruktioner?

Byggherren har det övergripande ansvaret för arbetsmiljön under byggskedet, medan varje arbetsgivare och entreprenör ansvarar för arbetsmiljön för sina egna anställda. Utförandet av stålarbetet regleras i övrigt av avtalet mellan beställare och entreprenör. Arbetsmiljöverket skriver att byggherren har ett övergripande ansvar för att se till att arbetsmiljön under byggskedet är god, och att byggherren ska följa upp arbetsmiljöarbetet fortlöpande.

1. Definiera entreprenörens roll i avtalet

Skriv i avtalet vad entreprenören ska leverera: tillverkning, transport, montage eller en kombination, och om entreprenören också ansvarar för konstruktionsritningar eller om de kommer från beställarens konstruktör. Ange vilken utförandeklass enligt SS-EN 1090-2 som gäller och vilka dokument som ska lämnas över. Gränsdragningen mellan verkstadsarbete och arbete på plats bör framgå, eftersom Boverket skiljer mellan dem: SS-EN 1090-1 gäller verkstadstillverkade bärverksdelar medan byggherren är ansvarig för arbeten på byggarbetsplatsen.

2. Klargör byggherrens skyldigheter

Enligt Arbetsmiljöverket ska byggherren utse lämpliga byggarbetsmiljösamordnare, Bas-P för planering och projektering och Bas-U för utförandet, och se till att Bas-P arbetar fram en arbetsmiljöplan. Byggherren ska också tydliggöra vem som ansvarar för vad i arbetsmiljöarbetet. Som entreprenör är det värt att be att få se arbetsmiljöplanen innan arbetet startar. Som beställare bör du fråga entreprenören vilka risker i uppdraget som kräver särskilda åtgärder, så att de kommer med i planen.

3. Samordna genom Bas-U

Bas-U ska enligt Arbetsmiljöverket samordna och kontrollera att de olika entreprenörerna, och andra som arbetar på platsen, hanterar arbetsmiljön på ett bra sätt och inte skapar risker för varandra. Stålentreprenören bör därför vara med på samordningsmöten, följa Bas-U:s instruktioner och rapportera avvikelser. På entreprenörens sida har ofta en arbetsledare eller platschef ansvaret för det dagliga arbetet och för kontakten med Bas-U.

4. Klargör underentreprenörers ansvar

Om entreprenören anlitar underentreprenörer, till exempel för lyft, transport eller ytbehandling, ska deras uppgifter och ansvar framgå av kontraktet. De är egna arbetsgivare med eget arbetsmiljöansvar, och de ska ingå i samordningen via Bas-U. Kontrollera också att underentreprenörerna har de certifikat och behörigheter som uppgiften kräver.

5. Dokumentera ändringar och avvikelser

Det som ändras under projektets gång, till exempel en ritning som revideras eller en montageordning som byts, bör dokumenteras och skickas till alla som berörs. Då vet både byggherre, Bas-U, konstruktör och entreprenör vad som gäller, och oklarheter om vem som beslutat vad kan redas ut i efterhand.

Vilka är de vanligaste riskerna vid stålkonstruktioner?

De risker som oftast lyfts fram vid stålmontage är fall från höjd, fel vid lyft och hantering av tunga komponenter samt brister i tillverkning eller montage som påverkar konstruktionens bärförmåga. Fall från höjd är en tung riskpost: Arbetsmiljöverket redovisar att det under perioden 2019 till och med 2023 anmäldes drygt 2 000 arbetsolyckor orsakade av fall från höjd, och att nästan hälften av dessa innebar sjukskrivningar på 15 dagar eller mer.

Samma myndighet uppger att det under samma period skedde 10 dödsfall som orsakats av fall från höjd inom de näringsgrenar som tillsynen omfattar. Siffrorna gäller alltså inte bara stålmontage, men de visar varför fallskyddet ska planeras redan i förväg. Utöver fallrisken finns riskerna vid lyft, där last och lyftredskap ska väljas för uppgiften, samt risken att en konstruktion inte blir som avsett om tillverkning eller montage inte följer ritningar och standarder.

Brandskyddet förtjänar ett eget stycke eftersom det ofta missförstås. Stål är inte brandsäkert på egen hand. Tillverkaren Teknos skriver att stålet inte får värmas upp och förlora hållfasthet vid en brand, att konstruktionerna därför måste skyddas av säkerhetsskäl, och att skydd som svällande färg och brandskivor används. Vilken brandklass en bärande konstruktion ska ha avgörs i projekteringen, så fråga konstruktören och brandkonsulten vad som gäller innan stålet beställs.

Hur hanterar man risker vid montage av stålkonstruktioner?

Riskhanteringen består av fyra delar: identifiera riskerna, välja åtgärder i rätt ordning, informera och utbilda de som ska utföra arbetet och följa upp att åtgärderna fungerar. Arbetsmiljöverket skriver att riskbedömningen ska göras om när något ändras som påverkar den, till exempel arbetsrutiner eller utrustning.

1. Gör en riskbedömning före start

Identifiera farorna i arbetet: fallrisker, lyft, svetsning, arbete nära andra yrkesgrupper och yttre faktorer som väder. Skriv ner vilka åtgärder som ska vidtas, vem som ansvarar och när de ska vara på plats. Dokumentationen gör att alla vet vad som gäller, och det går att följa upp i efterhand.

2. Välj åtgärder i rätt ordning

Först tas risken bort eller minskas med tekniska lösningar, till exempel genom att fasta eller tillfälliga skyddsräcken sätts upp innan montören når en högre nivå. Därefter kommer organisatoriska åtgärder som avspärrning och arbetsfördelning. Personlig skyddsutrustning används för den risk som återstår. Arbetsmiljöverket skriver att arbetsgivare inte generellt får hänvisa arbetstagarna till personlig fallskyddsutrustning.

3. Informera och instruera dem som ska arbeta

Gå igenom riskbedömningen och arbetsmiljöplanen med alla som arbetar på platsen, inklusive underentreprenörer och inhyrd personal. Instruktionerna bör vara anpassade till uppgiften och språket, så att alla förstår dem. Visa också hur skyddsutrustning och lyftutrustning ska användas och kontrolleras.

4. Följ upp och justera

Gå regelbundet över arbetsplatsen och kontrollera att åtgärderna finns på plats och fungerar. Om förutsättningarna ändras, till exempel genom ändrad montageordning eller ändrat väder, ska riskbedömningen uppdateras. Sådant som upptäcks ska noteras och åtgärdas, och erfarenheterna kan tas med till nästa projekt.

Vilka verktyg används vid montage av stålkonstruktioner?

Vid montage av stålkonstruktioner används lyftutrustning, svetsutrustning, mätverktyg, verktyg för skruvförband och personlig skyddsutrustning. Vilken utrustning som väljs beror på konstruktionen, platsen och hur komponenterna ska sammanfogas. Allt som används ska vara avsett för uppgiften och kontrolleras regelbundet.

1. Svetsutrustning och svetsare med rätt kompetens

Svetsade fogar är en del av konstruktionens bärförmåga, så det är viktigt att svetsarna har rätt kvalifikation. Ett exempel är standarden SS EN ISO 9606-1 för certifiering av svetsare, som Skärås anger att företagets svetsare är certifierade enligt. För svetsade konstruktioner anger samma företag att arbetet normalt utförs enligt ISO 3834-4, med ISO 3834-3 och ISO 3834-2 för högre krav. Vilken svetsmetod som passar beror på material, fogtyp och krav i uppdraget.

2. Lyftutrustning och lyftredskap

Tunga balkar och stålstommar lyfts med kran eller annan lyftutrustning, och med lyftredskap som slingor, kedjor och balkgrepp. Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2023:11 innehåller ett kapitel om användning av lyftanordningar och lyftredskap och ett om besiktning av lyftanordningar. Som exempel på lyftutrustning för svåråtkomliga utrymmen nämner Skärås sina minikranar. En av dem, Jekko SPX650, har enligt företagets specifikationer en balkgrip med rotator för att montera tyngre balkar. Planera lyftet innan det görs: lastens vikt, lyftredskapets märkning och hur marken bär upp kranen.

3. Personlig skyddsutrustning

Skyddsutrustningen väljs efter riskbedömningen. Utrustningen ska passa den som använder den och den uppgift den ska skydda mot, och den ska underhållas och kontrolleras. Skadad utrustning bör tas ur bruk. Vid arbete på höjd ersätter personlig utrustning inte räcken eller plattformar, utan kompletterar dem när andra lösningar inte är möjliga.

4. Mätverktyg för att kontrollera mått

Mätning görs både i verkstaden och på plats för att montaget ska stämma med ritningarna. Det kan handla om måttband, vattenpass, avvägningsinstrument eller laserinstrument. Små avvikelser i första skedet kan bli stora längre fram när flera delar ska passa ihop, så kontrollera måtten innan lyft och innan förbanden dras åt eller svetsas.

5. Verktyg för skruvförband och bearbetning

Många stålkonstruktioner sätts samman med skruvförband, och då behövs verktyg för att dra åt dem enligt ritningarnas anvisningar. För vissa uppgifter behövs även borrutrustning och andra handverktyg. Använd verktyg som är avsedda för uppgiften och kontrollera dem före användning.

Hur kommunicerar man effektivt vid stålkonstruktionsprojekt?

Effektiv kommunikation i ett stålprojekt innebär att alla vet vem som beslutar om vad, att ritningar och ändringar når rätt person i tid och att avvikelser rapporteras direkt. Det minskar risken för missförstånd mellan byggherre, konstruktör, tillverkare och montörer.

1. Håll regelbundna möten

Samordningsmöten på plats och via länk gör att parterna kan gå igenom läget, kommande lyft och risker. Anpassa mötesfrekvensen till projektet: oftare när många arbetar samtidigt eller när lyft ligger nära. Skriv korta protokoll med beslut och ansvariga.

2. Ge tydliga instruktioner

Alla som arbetar på platsen behöver förstå sin roll och sitt ansvar. Använd ritningar, skisser och checklistor, och anpassa språket till den som ska ta emot informationen. Kontrollera att instruktionen har uppfattats rätt innan arbetet börjar, särskilt när flera företag arbetar tillsammans.

3. Håll ritningar och dokument aktuella

Se till att montörerna alltid arbetar efter senaste ritningsversionen. Bestäm var gällande dokument finns och vem som får ändra dem, och ta bort inaktuella versioner från arbetsplatsen. Det gäller även arbetsmiljöplanen, som Bas-U ska hålla aktuell.

4. Skapa en plan för frågor och avvikelser

Bestäm hur frågor, avvikelser och olyckstillbud rapporteras och vem som svarar. En tydlig väg för frågor gör att beslut inte fastnar, och att problem kommer upp innan de påverkar säkerhet eller kvalitet.

5. Uppmuntra att frågor och farhågor tas upp

Om montörer vågar säga ifrån när något ser fel ut upptäcks fel tidigare. Det gäller både säkerhet och kvalitet. Följ upp det som kommit fram och visa att det leder till åtgärder.

Vad är stålkonstruktioner?

Stålkonstruktioner är byggnadsdelar och stommar av stål, till exempel balkar, pelare och ramverk, som bär upp byggnader och andra anläggningar. De tillverkas normalt i verkstad och monteras sedan på byggarbetsplatsen. För bärande delar gäller Boverkets regler om dimensionering enligt eurokoderna och utförande enligt SS-EN 1090-2.

Vilka krav finns på säkerhet vid montage av stålkonstruktioner?

Arbetsgivaren ansvarar för arbetsmiljön för sin personal och ska bedöma riskerna i arbetet. Arbetsmiljöverket skriver att gemensamma skyddsåtgärder ska prioriteras framför individuella och att personlig skyddsutrustning bara får användas om riskerna inte går att minimera på andra sätt. Byggherren ska utse Bas-P och Bas-U och se till att en arbetsmiljöplan upprättas.

Hur lång tid tar montage av stålkonstruktioner?

Det går inte att ange en generell tid, eftersom den beror på konstruktionens storlek och komplexitet, hur mycket som kan förtillverkas, tillgången till lyftutrustning och hur platsen ser ut. Be entreprenören ange en tidsplan i offerten, med tillverkning, leverans och montage var för sig.

Vilka är fördelarna med stålkonstruktioner?

Stål är ett bärande material som kan tillverkas i verkstad och monteras på plats. Det är dock inte brandsäkert utan skydd, eftersom stål förlorar hållfasthet när det värms upp. Bärande delar kan därför behöva brandskydd, till exempel svällande färg eller brandskivor, beroende på vilken brandklass projekteringen kräver.

Hur väljer man rätt entreprenör för stålkonstruktioner?

Fråga vilka delar av uppdraget entreprenören utför själv och vilka som lämnas till andra. För verkstadstillverkade bärande delar ska tillverkaren vara certifierad mot SS-EN 1090-1 enligt Boverket, och beställaren bör kontrollera att certifikatet gäller den utförandeklass som konstruktören angett. Be också om referenser, om svetsarnas certifikat och om hur entreprenören arbetar med arbetsmiljö och samordning med Bas-U.

Måste en entreprenör för montage på byggarbetsplatsen vara certifierad mot SS-EN 1090-1?

Nej, enligt Boverket omfattar SS-EN 1090-1 bara bärverksdelar som tillverkas i verkstad, och byggarbeten och reparationer på byggarbetsplatsen omfattas inte av den. Utförandekraven i SS-EN 1090-2 gäller däremot både i verkstaden och på byggarbetsplatsen, och byggherren är ansvarig för arbeten på byggarbetsplatsen.

Vad kostar montage av stålkonstruktioner?

Kostnaden beror på konstruktionens storlek och komplexitet, utförandeklass, tillgänglighet på platsen och behov av lyftutrustning. Be om offert som specificerar tillverkning, transport och montage var för sig, så att du kan jämföra offerter på samma grund.

Ett stålprojekt går bäst när ansvar, standarder och skyddsåtgärder är avtalade och planerade innan första lyftet.